Gammalt inlägg en gång till :)

En väninna frågade mig innan i veckan om jag tror att det finns en enda sann kärlek i livet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle svara henne... Så mitt svar kommer här och nu istället.

En enda sann kärlek? Nej jag tror inte att det finns en enda sann kärlek i livet. Jag tror att det finns flera. Det finns inte bara en sorts kärlek i livet utan många... Man älska en vän på ett sätt, kärleken till ett barn är en annan. Dessa båda är former är båda sanna men olika.

När det kommer till kärlek till en partner så finns det inte heller där en enda sann kärlek. Man älska inte två personer på samma sätt men detta innebär inte att den ena kärleken är sannare än den andra, bara olika. Den första kärleken är speciell på många sätt och den man sällan eller aldrig glömmer om inte av en annan anledning så för att allt var nytt, okänt och ofta "oskyldigt". De som kommer därefter kommer man kanske inte alltid ihåg på samma sätt men de har alla fyllt en funktion i livet och har med stor sannolikhet varit den sanna kärleken just då. Men livet står inte stilla på samma ställe utan är föränderligt precis som vi alla är som personer. Vi är inte samma person under hela livet. Vi utvecklas och växer som individer och det är inte alltid som kärleken överlever denna förändring som sker hos personerna.

Jag skulle vilja påstå att alla kärlekar är sanna i alla fall under en del av livet. Har man tur så lyckas man hitta en kärlek som överlever alla saker som livet kastar åt/efter en - en kärlek som man kan dela livet med. Skulle en kärlek inte överleva livet ut betyder det inte att denna kärlek är/var mindre värd bara för det. Även om man inte skiljs åt på bästa sätt bör man ändå värdesätta det som man har haft och det som man en gång i tiden har fått ut av denna kärlek. Ibland kan det dröja ett bra tag innan man kan veta vad som en viss kärlek gav en, vad som man tar med sig från detta men det är alltid något, något som man bör värdesätta.

Det lönar sig inte att leta efter den sanna kärleken heller. Man stöter oftast på den där man minst anar och inte hade förväntat sig. Det kan vara kämpigt, hårt och kännas svårt men det löser sig alltid på ett eller annat sätt. Det lönar sig inte att leta för hårt för då kan man missa ett guldkorn, man bör heller inte ge upp hoppet - när det är mening så händer det. Dock inte sagt att man inte bör kämpa för något som man tror kan vara värt det. Rusa bara inte in i något utan att tänka efter och vakta ditt hjärta väl. Kom ihåg det som tidigare varit bra och jämför inte en kärlek med en annan.


Som avslutning ett par ord om varför vi egentligen söker efter kärlek... Vi är inte gjorda till att leva ensamma hela livet, vi mår inte bra av det i längden och ingen av oss vill sitta helt ensamma på åldershöst utan någon att älska och som älskar en tillbaka. Vi vill ha någon att dela det vardagliga med, ha någon som finns där för en i ur och skur. För att vi ska kunna få detta så måste vi först vara bekväma i vår ensamhet. Kan man inte leva ensam med sig själv som sitt enda sällskap så kan man heller inte dela sitt liv med någon. Är man på fel ställe i livet så bör man kanske köpa en stor nallebjörn att sitta i tvsoffan med och inte involvera sig mer än kanske dejting...

Bara mina tankar och funderingar på/inom detta ämne... Håller ni med mig eller tycker ni att jag är ute på helt fel spår?

Jag leker översättare åt mina vänner lite då och då ;)

En dikt som en vän bad mig att översätta för ett litet tag sedan. Det är en fin dikt och jag blev rätt nöjd med min översättning av dikten. Håller ni med?

Do not stand at my grave and weep
I am not there, I do not sleep.
I am a thousand winds that blow
I am the diamond glint on snow.
I am the sunlight on ripened grain
I am the gentle autumn rain.
When you wake in the morning hush
I am the swift uplifting rush
Of quiet birds in circling flight
I am the soft stars that shine at night.
Do not stand at my grave and cry
I am not there, I did not die.

Mary Elizabeth Frye (1905-2004)


Stå inte vid min grav och sörj.
Jag är inte där, jag sover inte...
Jag är vindarna som blåser.
Jag är snön som glittrar.
Jag är solen som värmer.
Jag är det milda höst regnet.
När du vaknar i/till morgonens tysthet,
är jag den snabba upplyftande brådskan.
av tysta fåglar som flyger i cirklar.
Jag är stjärnorna som milt lyser i natten.
Stå inte vid min grav och sörj.
Jag är inte där, jag förgicks inte...

(min översättning)

Visst är han söt

Visst är lilla Fluffy söt.... And so me ;)